Mina känslor.
citerar:
Jag tänkte döda honom..
Nu kan jag inte förstå att jag var på väg att göra abort, vilken ja.. konstig känsla.. Hur kunde jag vara så kall hjärtad att jag ens övervägde att döda honom, min vackra underbara son.. Jag, jag tänkte döda honom. Jag ville avsluta hans chans att leva, jag.. Hur kunde jag? hur vidrig får man vara?
du får självklart tycka och tänka!
men vill bara meddela att andra som gjort andra val i livet kanske tar jävligt illa upp när du i princip kallar dem för barnamördare...kanske borde tänka på att det finns människor i din omgivning som känner sig jävligt förolämpade av ditt uttalande
Svar:
Okej, jag vill förklara om det förolämpade dig. Jag vill säga att detta är mina känslor, angående mitt val. För mig så är det inte längre ett foster, embryo, en klump med DNA, utan det är ett barn i min mage. Då var det ett foster, då hade jag mitt val att göra. Nu är han så verklig, så levande, att jag har svårt att förstå att han har varit ett foster, ett embryo, en DNA bobba.
Idag har jag svårt att förstå för min egen del, endast min egen att jag var påväg att ta bort honom, för idag är han min ofödda älskade son.
Jag dömmer ingen annan, absolut inte! Valet är upp till var och en, din kropp - ditt val, min kropp mitt - val. Detta i citatet och inlägget är endast mina personliga reflektioner om min egen upplevelse. Inget annat.
Jag anser att du som många andra där ute är starka som har gjort det, jag var ju på väg, och jag vet vilken känslobild det är inblandad. Det är en sjukt stark sak att göra.
Hade jag ansett att det var barnamord att göra abort så hade det varit en helt annan debatt, efter vecka 21 kan jag tycka att det är magstarkt, eftersom att fostret är så långt utvecklat, annars anser jag att det är bra att vi har fri abort i sverige, det är ett val upp till var och en.
Folk dömmer mig för att jag inte gjorde abort, men jag dömmer ingen. jag svarar för mitt val, och jag har fått ta jävligt mycket skit för det ska du/ni veta.
//Mrawen - blivande mamma
Mycket väl skrivet Åsa!
Förstår inte hur någon kan missförstå ditt inlägg den 16/9 så till den milda grad!!!
Det var ju inte alls något påhopp på andra som gjort aborter. Inte på något sätt!
Vi tänkte nog också i början att abort hade varit det bästa för dig Åsa, då innan du hunnit fästa dig för mycket, men vi insåg ganska snart att det inte var så enkelt. Att se dig sitta och smeka din mage kärleksfullt och veta att du beställt tid för abort kändes att det inte skulle funka. Du älskade det lilla livet för mycket redan då. Göran sa till mig att han trodde det skulle bli alltför svårt för dig att klara av att göra aborten och att det nog ändå vore det allra bästa att du behöll barnet. Därför beslöt vi att stötta dig till 100%.
Tillsammans ska vi nog allihop, både släkt och vänner, se till att Alvin får en bra uppväxt. Känner nog mer rädsla för att han kommer bli rejält bortskämd jag, hihi.
Nu önskar jag bara att du och din syster skulle hitta tillbaka till varandra också! Tänk vilken grej att två systrar får barn samma år! Vad roligt ni skulle kunna ha!
Ser fram emot både Alvin och Pia jag.
