Less..
så trött på de här nu, vill inte vara med längre, det händer saker, men de händer inte, allt är bara illusioner.. slumpvisa smärtor och random konstiga symtom. Känner min kropp? nej tydligen inte, flyttade in i den här för fyra veckor sen.. ingen aning om hur den fungerar, den är ju olika hela tiden, inte lätt att förstå sig på den, men allt är bara random, kommer inte bli nån Alvin, de är bara en dröm, sägs att de ska vara en liten där inne, men ja är bara fet.. jätte fet och väger 65,5kg.. Inte konstigt att man blir fet om man får nojja på cheesecake, sourcream and oinion, chocklad, lakritks, philadelpia ost, cola och jätte räkor med bambuskott.. Då är de ju inte konstigt att ja har blitt fet.. och när man blir fet så växer tuttarna.. de hör till och de är säkert en infektion eller nåt som gör att de ibland rinner ur dom.. inget konstigt..
Att jag är trött har direkt med järnbristen att göra, inget, inget annat. och att jag är kissnödig hela hela tiden är ju direkt urinvägsinfektionen, att det trycker på urinblåsan är en illusion.. Att jag mår illa hela tiden de har ju med vad ja äter att göra säkert.. Att jag är ledsen, seg, arg, led osv har bara med höstdepp att göra, inga hormoner.. ja har väl inte mer hormoner än någon annan? jag är ju bara tjock.. fet.. gigantisk.. jävligt kul att behöva lyfta upp magen och lägga den på låren när de är dags för dassbesök. Att man blir anfådd, osmidig, svårt att böja sig, får ont i ryggen - hallå.. ja .. jag är tjock.. inte konstigt.. Bäcken smärtor? har säkert med den uteblivna mensen att göra..
Att man vill göra fint och fixa o dona är väl inte så konstigt när man är nyflyttad.. eller hur? att de har hamnat en massa barnsaker här är för att jag är skitzofren, är ju också därför jag garvar o grinar om vart annat.. finnar o andra ovanligare hudåkommor är väl för chokladen, barnlängtan är en illusion. att det rör sig i magen och slår är en gigantisk tarmmask eller nåt.. jävla nojjor.. snacka om att vara hypokondriker..
Nej men allvarligt talat
Jag är sjukt trött på det här nu, varje tecken jag får slås tillbaka av folk, ja nej men ni har rätt, jag känner inte min kropp, jag fattar inte vad ändringarna betyder jag är ju en korkad förstföderska som inte har koll på något.. det är sant, otrevligt sant. för mig så känns det som om kroppen gör sig klar för en förlossning, både psykiskt och fysisk, men alla "bevis" jag får på att det är påväg bakslås bara.. Att proppen gått behöver inte betyda något, den kan återbildas ändå, att jag "sipprar" eller små droppar eller så är ju antigen rikliga flytningar eller så är det lite vatten, men det återbildas ju ändå var 3:de timme.. så..
Vad jag kallar det spelar väl ingen roll..
Att jag levt med något som jag namnsätter som sammandragningar, att jag haft något som jag namnsätter som förvärkar i 2 dygn, att jag haft något helt helt annat som jag benämner som värkar, som tydligen då är förvärkar, då har jag fått något jävligt fel här.. då vet jag inte vad något är och känner ingen skillnad för då har ja haft sammandragningar i 2 dagar och haft någon konstig åkomma hela resten av graviditeten..
Smärta
Att något får mig att tappa andan, får mig att gråta, får mig att vika mig, behöver inte vara smärta.. smärta har fått en helt ny betydelse efter dom här månaderna, jag har haft så ont, så jävla ont och levt med smärta, tills jag inte orkar längre, smärta är inte något underligt eller ovanligt längre, fäller man en tår, stönar till, viker sig eller ramlar ihop, jag hade sagt att det var smärta förr.. nu är det bara en känsla.. men något som är lika vanligt som att äta o skita..
Nu är jag bara allmänt jävla less.. om det nu är flera veckor kvar så hoppar ja framför tåget eller springer ett jävla maraton eller nåt.. varje minut är en rak höger, varje timme är en ny blåtira, varje dag är ett helvete..
