Mrawen

Ja enligt min barnmorska så knatar jag vidare in i nästa vecka idag, altså;

Vecka 34

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

---

De där med röster...
har han ju reagerat på jätte länge! för vissa är han jätte blyg och andra söker han sig till, ganska roligt de där, mig kommer han ju inte ifrån, de har vi ju insett. Men hur han är med andra, som med Tim; i början så slutade han sparkas ganska direkt när Tim la handen på magen, nu börjar han sparkas när Tim pratar och klappar, ofta i alla fall. Lite oroande kanske att han inte vänt sig än, men de får vi hoppas på att han gör här snart.

Snart är det bebis
Kan man tänka sig? ... nej.. en surrealistisk verklighet.. De är lite för många vanlijbullar, och en gigantisk magmask.. eller inte.. man kanske ska försöka att förlika sig med tanken om att det faktiskt är ett barn där inne, mitt barn.. konstigt, skrämmande, vackert, mysigt, spännande, läskigt..

Förlossningsrädsla
Tidigare så har jag inte varit förlossningsrädd, men nu så börjar man känna av paniken lite grand, han ska ut också, man har sett steg 1: gravid - bebis i magen, steg 2: bebis ute. Men nu har man börjat inse att de kommer vara ett utdrivnings skede där mellan också.. uh.. aj.. läskigt.. känner mig ganska så rädd och ängslig, för mycket, mycket mer än vad ja trodde att jag skulle vara rädd för.

Tänk om..
man måste klippas?
om ja förlorar en jätte massa med blod?
om jag inte kan klara av smärtan?
om jag får panik?
om jag börjar spy?
om något händer Alvin?
om han inte är frisk?
om jag går sönder?
om det skulle bli akut kejsarsnitt?
om det blir mycket tidigare än beräknt?
om vi går över tiden?
om jag förnekar honom?
om amningen inte fungerar?
om pappa inte hinner eller kan komma och klippa navelsträngen?..
OSV.......

hurm.. kommer hinna bli galen innan han kommer..

---