Mrawen

Igår
Va till Uppsala igår och träffade folket, så jävla roligt! Märks att man har varit "borta" ett tag. Har ju inte varit runt speciellt mycket eftersom att man inte riktigt har fått in rutin på lillemannen.

Sötaste barnet?
Jag tror att alla tycker att deras barn är dom sötaste på jorden och antagligen så är det meningen att vi ska känna så (för att vilja ta hand om dem, instingtivt), men när folk (sandra) börjar gråta av att titta på honom (lyckotårar), när folk stannar till och "fastar" i vagnen och det ter sig omöjligt att komma ifrån, när jag knappt hinner se honom när vi är borta, när folk stannar i tågkön och brister ut "Åh!! Vilket otroligt sött barn! Jag har aldrig sett något så sött!" (hände igår). Jag måste säga att det är klart att man blir en meter till säkert, så stolt man blir :). Känns som om man står och hoppar och fnittrar "ja, hihih, han är min lilla son, hihih, ja visst e han söt, hhiihhihi" när man ler till komplimangerna. Han är min lilla stora stolthet här i livet ♥.

Alvin - Kolik?
Tim kom och väckte mig med en skrikande Alvin halv fem. Tim va helt slut, tydligen hade Alvin skrikit sig genom precis hela natten, stackars pojkarna! Så de va bara upp och klä på sig och gå ut och gå med lillevännen, han somnade ganska snabbt ute, så vi knatade till mamma så fick jag lite kaffe innan vi följde med henne till tåget. Nu ligger Alvin i overallen, i vagnen, i lillrummet med vid öppet fönster och sover, ingen idé att börja på att klä av och böka när han lyckats somna tycker jag.

Så jobbigt vi vet inte riktigt varför han skriker som han gör, vi har pratat med BVC och hon föreslog att vi skulle prova med några droppar (av något jag inte kommer ihåg namnet på) innan varje mål och se om han blir lugnare. Jag lider med honom, men inget hjälper, när man gjort allt man kan, så kan man inte mer, tror att man måste inse det någonstanns, även om det är sjukt svårt! Finns inget värre än när ens barn skriker, helt tröstlöst!


Nej ja ska försöka sova lite jag med nu när han gör det.