Kärleken är som bajs

En teori som kom till mig när ja satt och stirrade in i tvättmaskinen under ett besök hos porslinsguden.

Kärlek är som bajs.

Det uppenbaras något, ofta oväntat gott, man kan inte hålla sig borta utan tar en tugga, när man gjort det så kan man inte sluta, man bara fortsätter att äta tills tallriken är tom. Man njuter av smakerna, leker med tanken och tungan. Man lutar sig tillbaka och låter det hända.
   Maten är inne på en bestämd tid, är den totalt dålig så bör den komma upp direkt, men våra matspjälknings system har en förmåga att klara av mycket innan dess, tyvärr. Maten som nu mera är maginnehåll byter former, konsistens, färg och funktion många gånger under tidens lopp, delar av den försvinner och blir ett med den som ätit upp den från början, men de ska vara så (får mer info så sök på matspjälkningssystemet). De har en bra och fin symbios med varandra, maginnehållet och den som ätit det, och de behöver varandra.
  Efter den bestämda tiden så börjar den som ätit suga saften ur maginnehållet, de klarar inte av mer utan drar, lämnar sin ätare bakom sig. och ligger där som en bajs i toaletten.

Det var något så fint och åtråvärt, men blev en bajs..

alla blir vi bajs nån gång av någon. Jag vet att jag är en.

Kommentarer
Postat av: jessice

<3 God damn it, I love it !

2009-10-06 @ 12:17:30
URL: http://jessiceholmgren.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0