Mrawen

Idag.. idag så var det två månader sen de tog slut med david, ett år sedan mamma fick sin hjärnblödning och Patriks födelsedag.

Mamma. den 20/1-2007, ja kommer aldrig att glömma när jag fick beskedet. Jag hade kommit hem till Patrik, fått i mig en del, vi hade det jätte kul! så ringer min telefon.. Ja! svarar jag för att överrösta på andra sidan telefonen hör jag Tommy, systers dåvarande kille. Han säger helt lugnt, kallt ; Åsa, Mimmi har fått en hjärnblödning. Hon är på akademiska nu.
Den chocken, har aldrig varit med om något liknande. Jag började garva, la på, garva. larvade mig som fan. Sprang in i rummet där alla satt, och skrek ; Min mamma har fått en hjärnblödning! Det vart helt tyst.. alla stirrade på mig med undrande ögon. Jag fattade ingenting, varför reagerade de så? vad hade hänt? Jag sa till David att vi nog borde åka.. han höll med och vi åkte hem till hans mamma, Elisabeth. Jag berättade, kände efter om ja ville åka till sjukhuset eller inte, det var kväll/natt och jag kanske inte fick komma in i alla fall så jag stannade hemma och besökte henne dagen efter.

Jag hatar sjukhus men jag var tvungnen att se min mamma, det stämde ju inte alls. När ja kom in ville ja gå ut direkt, Min mamma, min pigga mamma låg i en säng med massa pipande grejer på sig, monitorer till förbannelse och knappt en ansikts rörelse.. Hon var där men inte där. Det var hemskt.

Sen var det bara att ta sig i kragen, vilka skulle bli informerade? ringa runt till släkt, vänner, jobb mm. och berätta om det som hänt, jag och syster var närmsa anhöriga och fick ta den biten, Camilla drog sig bak ganska snabbt men jag visste att de behövde göras, det fanns inget annat. Skolan, jag åkte dit, tog ett möte med Klassföreståndaren och kuratorn, blev sjukskriven. Jag bodde på sjukhuset ringde och medelade alla inblandade parter vid varje steg som togs, jag ringde systrarna 5 gånger per dag minst, försökte hänga med vad de gjorde med henne, besökte så ofta jag kunde när hon blev flyttad till karolinska, skötte hennes räkningar, tog hans om hennes liv. Allt låg på mig att ta hand om. David stöttade men klarade inte riktigt av det, de gjorde ingen, jag fick bara kämpa hårdare, ta i den 5:e växeln och köra på. till slut så kunde ja inte sova eller äta, jag fanns inte kvar, allt snurrade runt min mamma. jag insåg inte hur mycket jag gav. Sen så kom hon till rehab, för att sedan släppas ut.. vart?? hon hade inget boende??

jo.. hem till oss i början kunde jag inte lämna henne, hon hade ingen koll på något, svag kunde fixa mat, dålig balans, mycket var svårt. Men ja gjorde det. ja stod där. Tog henne till sjukhuset, förklarade närmre vad som hänt henne under tiden, lyssnade fanns, hjälpte till med allt.

Det var tungt.. men jag hade gjort om det alla gånger.

David. två månader sen, mm.. så är det..

Patrik. GRATTIS!!

Idag så har ja varit hos Niklas till 15 eller nåt sen gick jag ner till stan, värsta duktig! ja så är det! haha,, ^^ sen så åkte ja hem, lagade mat; mathavre med wook. sen så e de datorn... i princip.. har inte haft ork..